Louise Bringselius rapport i tillitsdelegationens arbete var en av sommarens läsupplevelser. Faktiskt.

I denna lilla skrift på 40 sidor tar hon upp frågor som ”det professionella omdömet” och hur synen på styrning av vården påverkats av NPM. Hur man vill styra professionens handlande i kvalitetens namn på olika vis, så även på etikens område med ”värdegrunder” som blir organisatoriska snarare än moraliska.

Denna statliga lilla skrift gav mig en förklaring på varför ”värdegrundsarbete” i sjukvården får mig att reagera så avogt. Det är ju viktigt – jag uppfattar ju som en av mina huvuduppgifter på jobbet att vara ett föredöme i relation, kärlek, att fråga ”hur kan jag hjälpa dig idag?”, att lindra, trösta, bota där så är möjligt, att ha kärleken som drivkraft. Jag har ju tagit ett jobb med den rätt pretentiösa målsättningen att våra beslut skall vara grundade i kärlek, inte i rädsla. Varför får jag då röda utslag på kinderna av sloganskapande? Jo, helt enkelt för att det inte behövs. Vi har tydliga värdegrunder i vården, vi behöver inte uppfinna dem igen, lägga tid på att sitta på möten, ha tjusiga foldrar och slogans och pådyvlas dessa av managementkonsulter.

Det som behövs är att vi uppträder på ett sätt som är grundat i de värden som redan är etablerade, som ligger i yrket, i vår tid.

Den icke helt historiskt korrekta, men ändå gångbara och ofta citerade förvanskningen av Hippokrates håller långt:

IMG_9804

Läkarsällskapets etiska riktlinjer i prioriteringsplattformen är också en vägledning, grundar sig rätt mycket i vår lagstiftning.

Den statliga och lagbundna värdegrunden:

Den statliga värdegrunden utgår från grundlagarna och består av sex rättsliga principer som alla offentliga organisationer ska efterleva. Den utvecklades av Värdegrundsdelegationen, som var verksam år 2013-2016 och hade som huvuduppdrag att bidra med kunskap om grundläggande värden i statsförvaltningen. Utredningen genomförde ett omfattande arbete, som bland annat innebar en analys av värdegrundsarbetet i ett antal statliga myndigheter. Den föregicks av myndigheten KRUS (Kompetensrådet för utveckling i staten, år 2009-2012) och myndigheten VERVA (Verket för förvaltningsutveckling, år 2006-2008).

Värdegrundsdelegationen utgick från grundlagarna och slog fast att en statlig myndighets verksamhet kan sammanfattas i följande rättsliga principer.

  • Demokrati – all offentlig makt utgår från folket
  • Legalitet – den offentliga makten utövas under lagarna
  • Objektivitet – allas likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet ska iakttas.
  • Fri åsiktsbildning – den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning.
  • Respekt för lika värde, frihet och värdighet – den offentliga makten ska utövas med respekt för allas lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet 
  • Effektivitet och service – effektivitet och resurshushållning ska förenas med service och tillgänglighet.

(För fördjupad kunskap om den statliga värdegrunden, se www.Statskontoret.se, länk)

 

Så bevare mig för tomma ord. Låt oss fokusera på att göra det rätta istället!

Eller ”mindre snack, mer verkstad”