Vissa saker är bra att ha tänkt på före. Resusciteringsmanövrar och algoritmer, livlinor i form av telefonnummer, dosering av vissa urakuta läkemedel till exempel.

Har du tänkt över vad du skall göra, vad du får göra vid en kraftigt agiterad och aggressiv patient? I korthet: man skall handla med patientens bästa för ögonen, bevara autonomi. Man skall kunna se sig själv i spegeln, och inte undlåta att handla av rädsla för lagföring. Å andra sidan skall man veta att lagen är skriven för att skydda medborgare från övergrepp. Att tvångsmedicinera och hålla fast är övergrepp. Men – har du en akut agiterad, konfusionell, aggressiv patient, och det är förenat med livsfara att låta personen vara ifred /släppas iväg så finns ett visst lagutrymme för att i första hand hålla fast, i nödfall tvångsmedicinera. Ofta bäst att tänka lugn. lågaffektivt, ge utväg, möta på nivå. Men, läs mer nedan!

LPT, vårdintyg enligt §4

Info här hämtat från internetmedicin

  • Vårdintyg (länk t dok) utfärdas av leg läk. Skrives skyndsamt efter undersökning. Juridiskt dokument, måste finnas före tvångsåtgärd, (men kan rimligen kompletteras i efterhand. Signatur måste finnas före tvångsåtgärd, min korrektion) Polishandräckning kan begäras (länk) för att göra undersökning (§47:2 LPT).
  • Intagningsbeslut är andra delen av tvåläkarbedömningen, erfaren specialist inom psykiatri utfärdar detta, inom 24 h.
  • Om pat ej vill kvarstanna för intagninsbeslut kan kvarhållningsbeslut fattas av icke leg läkare, för att hålla kvar patienter på vårdinrättning. §6b LPT. (jag har inte kunnat utläsa om detta måste vara annan läkare, eller om det kan vara samma som skriver LPT under förutsättning att denne är legitimerad)
  • Tvångsvård kan endast ges på psykiatrisk klinik.

Grundtanken är att eventuella tvångsåtgärder ska ske först när patienten formellt är intagen för tvångsvård, det vill säga efter fattat intagningsbeslut. Då vårdintyg är utfärdat och kvarhållningsbeslut fattat kan dock tjänstgörande legitimerad läkare om nödvändigt besluta enligt 6a§ LPT om kortvarig fastspänning eller avskiljning samt om det föreligger fara för patientens liv och hälsa även ge nödvändig behandling. Tvångsmedicinering som ges enligt denna bestämmelse ska ej vara av långverkande typ. (dvs ej depåpreparat)
Efter tvångsåtgärder enligt 6a§ LPT ska frågan om intagning prövas skyndsamt.

Tvångsmedicinering /tvångsinjektion kan ofta uppfattas som en starkt integritetskränkande åtgärd och bör reserveras för akuta situationer eller då andra möjligheter att få en behandlingskrävande patient att acceptera medicinering är uttömda.

Redigerat av mig, efter Jonas Isaksson, chefsöverläkare Norra Stockholm psykiatri på  http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=175

OK, är detta alltså svaret på frågan när man har en patient som vill gå slåss, är gravt orolig, kontrollförlust, drogutlösta hallucinationer, eller konfessionell och vill gå hem från akuten mitt i natten? Kanske: fortsatt citat internetmedicin, Jonas Isaksson

”Även somatiska sjukdomar (t ex demenser, hjärnskador) med sekundära psykiatriska symtom av den typ som nämnts ovan kan räknas som allvarlig psykisk störning. Däremot betraktas varken psykisk utvecklingsstörning eller missbruk i sig som allvarlig psykisk störning men väl så om det tillstöter psykiatriska symtom med störd realitetsprövning, såsom en missbruksutlöst psykos.”

Behandling av somatisk sjukdom: Under psykiatrisk tvångsvård kan patienten ges somatisk behandling mot sin vilja om behandlingen är livräddande eller om den allvarliga psykiatriska störningen är direkt orsakad av det somatiska tillstånd man önskar behandla.

 

Lagen om nödrätt 24 kap§4

I brottsbalken är reglerat att läkare kan slippa parkeringsböter vid utryckning till akut sjukdom. Inget annat. En intresserad jurist, Jan Sahlin, förbundsjurist skriver så här om om nödrättslagen som infördes 1965, baserat på förarbeten BrB24:4

”Den som i annat fall än förut i detta kapitel är sagt, för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak handlar i nöd, skall ock vara fri från ansvar, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig.”

Socialstyrelsen skriver så här om nödrätt:

Ur socialstyrelsens meddelande 2013-12-34: SoS om Brf24:4§ http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19309/2013-12-34.pdf

”Bestämmelserna om nödrätt (24 kap. 4 § BrB) innebär att den som handlar i nöd föratt avvärja fara för liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat in- tresse under vissa förutsättningar kan vara fri från ansvar. Det som är aktuellt inom vård och omsorg är främst fara för liv och hälsa. Handlingen får inte vara oförsvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt, vilket innebäratt handlingen måste stå i proportion till den fara som föreligger. För att en nödhandling ska vara försvarlig krävs i princip att den gärning som företas i nöd ska vara påkallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som offras.

Att med våld eller tvång förhindra att någon kastar sig ut från ett fönster eller en balkong eller att den enskilda allvarligt skadar någon annan är exempel på situationer där nödrätten skulle kunna åberopas. Andra exempel kan vara att den enskilde är på väg ut i en starkt trafikerad gata eller ger sig ut i tunna kläder och riskerar att frysa ihjäl.

Situationen måste dock vara sådan att det finns en verklig allvarlig och överhängande fara för liv eller hälsa. Dessutom ska situationen inte kunna lösas på ett mindre ingripande sätt.”

Läs mer på